Finland har förnyat sin nationella finanspolitiska reglering. Parlamentet antog den nya lagstiftningen i december 2025, och den trädde i kraft den 1 januari 2026 i enlighet med EU‑lagstiftningen. Redan tidigare nåddes en överenskommelse om regleringens huvuddrag genom ett parlamentariskt avtal om skötseln av de offentliga finanserna, undertecknat av nästan alla riksdagens politiska grupper. Avtalet betonar det breda politiska åtagandet att minska skuldkvoten.
Inom den nya regleringen fastställs finanspolitiska mål av en parlamentarisk arbetsgrupp (PWGFP). Den första arbetsgruppen utsågs i oktober. I fortsättningen, och i linje med den nya nationella lagstiftningen, kommer regeringen att utse en arbetsgrupp i början av varje valperiod och vid behov under resten av perioden. PWGFP:s huvuduppgift är att fastställa två finanspolitiska mål: ett åttaårigt mål som sträcker sig över valperioderna och ett mål för den fyraåriga valperioden.
Diagrammet visar övergången till den nya regleringen.
För nästa valperiod (2027–2031) fastställs båda målen i februari 2026. Målet för valperioden ses över i december 2026, före riksdagsvalet i april 2027. Centralt för att fastställa målet för valperioden i december 2026 är den referensbana som ska erhållas från EU-kommissionen för utarbetandet av den medelfristiga plan som ska lämnas in till EU tidigt under valperioden (ett utkast som ska ingå i regeringsprogrammet). Målet för valperioden ska alltid fastställas före valet, medan det valperiodsövergripande målet i framtiden fastställs mitt under valperioden. PWGFP ansvarar även för att övervaka efterlevnaden av båda målen.
Målet för valperioden ska alltid fastställas före valet
Målen fastställs för den sammanlagda balansen inom den statliga och kommunala sektorn, dvs. underskottet inom de delar av den offentliga ekonomin där skulder kumuleras. Målsättningen begränsas av följande villkor, varav de två första följer av EU‑lagstiftningen:
– att bidra till att EU:s referensvärden uppfylls,
– att minst motsvara kraven för nettoutgiftsbanan,
– att målet för valperioden är förenligt med målet för saldot över flera valperioder,
– att det valperiodsövergripande målet fastställs så att den offentliga skulden i förhållande till BNP förväntas minska under den åttaåriga granskningsperioden med i genomsnitt minst 0,75 procentenheter per år i riktning mot det långsiktiga målet, eller ligga under det långsiktiga målet om en maximal skuldkvot på 40 procent av BNP.
Målet för valperioden ska fastställas i början av valperioden och avse det sista året i perioden. Det ska åtföljas av konkreta åtgärder som säkerställer att målet kan nås. Det valperiodsövergripande målet fastställs för de kommande åtta åren i form av ett genomsnittligt saldo.
Korrigeringsmekanismen tillämpas endast på målet för valperioden, som därmed fungerar som den nationella finanspolitiska regeln. Den första delen av mekanismen bygger på en samlad bedömning från Finlands råd för utvärdering av den ekonomiska politiken, som är den självständiga finanspolitiska övervakaren (IFI) efter reformen. IFI ska regelbundet ta fram och offentliggöra en helhetsbedömning av hur målet för valperioden uppnås. Bedömningen ska bland annat beakta konjunkturläget och eventuella undantagsklausuler inom EU. Det finns därför inga undantagsklausuler i lagstiftningen för själva utvärderingsfasen.
Den nya finanspolitiska regleringen går längre än EU:s krav.
IFI:s bedömning ska ta hänsyn till om målet för valperioden uppnås, om de åtgärder som anges i planen för de offentliga finanserna är tillräckliga för att nå målet, samt fungera som en tidig varningssignal om det beräknade nominella underskottet i de offentliga finanserna för innevarande eller kommande år överstiger 2,5 procent av BNP. Om IFI bedömer att målet för valperioden inte kommer att uppnås och att det inte finns godtagbara skäl att avvika från målet, ska rådet lämna regeringen en uppskattning av omfattningen och tidtabellen för de nödvändiga korrigerande åtgärderna. Regeringen måste därefter besluta vilka åtgärder som ska vidtas för att korrigera avvikelsen. Om regeringen väljer att inte vidta några åtgärder måste den inom två månader offentligt förklara varför (”följa eller förklara”).
De andra två faserna av korrigeringsmekanismen är kopplade till EU:s förfarande vid alltför stora underskott och involverar det nationella parlamentet.
Diagrammet visar den nya regleringen.
