Den som följde marknaden för skuldebrev under 2025 kan ha kommit att tänka på James Carville – rådgivare åt president Bill Clinton på 1990‑talet – och hans kommentar om återfödelse. När han sade att han ”vill gå igen som en obligationsmarknad för att kunna skrämma alla” fångade han essensen i tanken att marknadsdisciplinen sätter gränser för irrationell eller orealistisk ekonomisk politik.
Under 2025 skiftade Förenta staterna sin handelspolitik i en tydligt protektionistisk riktning och höjde sina importtullar avsevärt. Även om detta inte eskalerade till ett globalt handelskrig uppstod i april en marknadsreaktion som pekade på möjliga konsekvenser för världsekonomin. Huruvida detta i sig påverkade de politiska beslutsfattarna återstår att se. Trots detta blev slutresultatet förvånansvärt gynnsamt: obligationsmarknaden och räntorna i de stora valutorna låg relativt stabilt vid årets slut, med tanke på omständigheterna.
Den stabila situationen skapade goda förutsättningar för utgivningen av statliga lån i euroområdet. Det totala nettoutbudet uppgick till cirka 580 miljarder euro och brutto till omkring 1,4 biljoner euro. Inflationsutsikterna bedömdes inte utgöra något omedelbart hot på någon sida av Atlanten; både Europeiska centralbanken och Förenta staternas Federal Reserve höll sina styrräntor stabila och genomförde även räntesänkningar. Trots detta ledde allmän osäkerhet och stigande statsskulder till att räntekurvorna steg på de europeiska statslånemarknaderna, inklusive för finska statsobligationer.
Utmaningar och motåtgärder
Mot bakgrund av den svaga ekonomiska utvecklingen sänkte Fitch Ratings i juli 2025 Finlands kreditvärdering för långfristig statsskuld från ’AA+’ till ’AA’. Den är ändå den tredje högsta på den åttagradiga skalan som används för kreditbetyg av god kvalitet. De andra stora kreditvärderingsinstituten höll Finlands betyg ett steg högre, på nivån AA+/Aa1, med stabil utsikt. Fitch gjorde under samma period liknande nedgraderingar för andra euroländer av snarlika skäl.
Under 2025 nådde riksdagspartierna en kompromiss om nya nationella finanspolitiska regler, med syfte att hantera skuld‑till‑BNP‑förhållandet.
Under 2025 nådde riksdagspartierna en kompromiss om nya nationella finanspolitiska regler, med syfte att hantera skuld‑till‑BNP‑förhållandet. Denna ram, som Marketta Henriksson beskriver i kapitel 3 i den årliga översikten över skuldhanteringen, innehåller underskottsmål för både den innevarande och den kommande valperioden – alltså sammanlagt åtta år. Europeiska kommissionen beslutade ändå att Finland ska omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott, på grund av budgetunderskottet 2024 och 2025. Utöver Finland gäller detta förfarande ytterligare nio EU‑medlemsstater.
Åldrandet av befolkningen fortsätter att belasta Finlands offentliga ekonomi och har dämpat tillväxten under de senaste åren, konstaterar Mauri Kotamäki i sin artikel. Samtidigt bidrar inflödet av pensionsmedel, arbetsmarknadsreformerna och den långsammare försämringen av befolkningsstrukturen till att förbättra utsikterna och på sikt stärka Finlands relativa ställning bland de västliga länderna.
Utmaningarna i ekonomin är bekanta i Finland. Mika Arola belyser den 150-åriga historian om statens upplåning i sin artikel. Under denna period har Finland klarat av svårigheter med ekonomin flera gånger och behållit sin trovärdighet som låntagare, vilket har stött utvecklingen av ekonomin.
Finland är fortsatt en jämlik, modern och välmående välfärdsstat – och hör till världens främsta inom hållbar utveckling.
Trots de nuvarande tillväxtutmaningarna på medellång sikt är Finland fortsatt en jämlik, modern och välmående välfärdsstat, framhåller Jukka Hoffrén i kapitel 6. Finland har lyckats öka användningen av förnybar energi, minska växthusgasutsläppen kraftigt och upprätthålla en hög nivå av allmän säkerhet – exempelvis mätt i trafikolyckor – vilket placerar Finland i framkant när det gäller målen för hållbar utveckling.
Utsikter för upplåningen
År 2025 tog finska staten upp 47,3 miljarder euro på kapitalmarknaden för att täcka budgetens upplåningsbehov och säkerställa statens likviditet. För 2026 väntas finansieringsbehovet ligga på en liknande nivå. Enligt prognosen uppgår bruttoupplåningsbehovet, inklusive den kortfristiga upplåningen, till 44,2 miljarder euro. På grund av detta likartade läge förblir upplåningsstrategin och genomförandet i stort sett desamma som föregående år. Benchmarklån i euro utgör en central del av strategin och kortfristiga emissioner av skuldförbindelser samt eventuell upplåning i andra valutor kompletterar upplåningen.
Vårt långsiktiga mål är att Finlands statsobligationer ska vara attraktiva placeringsobjekt. Vi är övertygade om att statens höga kreditvärdighet, starka förvaltningskultur och engagemang för hållbar utveckling kommer att bidra till att bibehålla investerarnas förtroende även framöver.
