Kreditrisk uppstår från placering av likvida medel och derivatpositioner. Staten kräver hög kreditvärdighet av sina motparter och i finansministeriets uppdrag anges limiter och minimigränser för motparternas kreditbetyg. Kassamedel placeras främst hos Finlands Bank och dessutom till exempel i trepartrepoavtal med säkerhet.
Långfristig kreditrisk som härrör från derivattransaktioner minskas genom säkerheter. Liksom många andra statliga låntagare, använder Finland avtal om säkerheter enligt ISDA-ramavtalen (CSA, Credit Support Annex). Ömsesidighet i ett CSA-avtal betyder att båda parter är skyldiga att ställa säkerheter mot derivatpositioner.