Strategi

Den finska staten tillämpar i sin medelanskaffning en referenslånestrategi, där fokus ligger på referenslån i euro. Staten emitterar årligen 2–3 serieobligationer som genast efter emissionsskedet når en sådan storlek, likviditet på eftermarknaden och investerarbas som krävs för att få status som referenslån. När denna status uppnåtts noterar statens primära marknadsgaranter köp- och säljkurser för serieobligationerna.

De första emissionerna av referenslån genomförs i form av så kallade syndikerade emissioner. På så sätt säkerställer man en jämn investerarbas och strävar efter att trygga en jämn prissättning på eftermarknaden. Stocken av befintliga referensobligationer kan ökas genom auktioner som Statskontoret organiserar.

Staten kan emittera långfristiga skuldinstrument i andra valutor än euro. Lån i olika valutor kan ges ut inom ramen för EMTN-programmet (Euro Medium Term Note). De utgör ett komplement till referensobligationerna i statens kapitalförsörjningsstrategi.

Staten kan ta kortfristiga lån genom att emittera skuldförbindelser. Statsskuldförbindelsernas maximala maturitet är ett år. Beroende på efterfrågan bland investerarna och sitt eget likviditetsbehov emitterar Statskontoret skuldförbindelser genom auktioner även vid andra tidpunkter.

Det huvudsakliga syftet med förvaltningen av kassamedlen är att hantera och trygga statens likviditet. Statskontoret placerar kassamedel eller tar kortfristiga lån på penningmarknaden beroende på likviditetsläget.

  • Befogenheter och ansvarsfördelning

    Enligt Finlands grundlag ska statens upplåning vara grundad på riksdagens samtycke. De nya lånens eller statsskuldens maximibelopp ska framgå av samtycket. Riksdagen har befullmäktigat statsrådet att ta lån så att statsskuldens nominella värde tills vidare får uppgå till sammanlagt högst 170 miljarder euro och så att beloppet av den kortfristiga skulden vid upplåningen får uppgå till högst 29 miljarder euro.

    Riksdagen har befullmäktigat statsrådet att ta kortfristiga lån för att trygga statens betalningsberedskap och att använda derivatinstrument inom riskhantering som anknyter till statens skuldförvaltning enligt eget övervägande.

    Finansministeriet har som en del av statsrådet befullmäktigat Statskontoret att genomföra statens upplåning i enlighet med riksdagens befullmäktigande och att använda sådana derivatinstrument som behövs för hanteringen av risker som anknyter till statsskulden i enlighet med finansministeriets närmare anvisningar.

    Finansministeriet ger Statskontoret anvisningar för skuldförvaltningen och övervakar att de följs. I anvisningarna definieras bland annat de allmänna principerna och målen för skuldförvaltningen, vilka instrument som ska användas vid skuldförvaltningen samt riskgränser och andra begränsningar. Statskontoret rapporterar om skuldförvaltningen till finansministeriet.

, Uppdaterad 12.9.2023 kl. 09:25