På den här sidan hittar du svar på följande frågor:
Vad är en statsskuld?
Vem beslutar om upplåningen?
Varför tar staten skuld?
Vad är det för nackdel med att staten skuldsätter sig?
Hur stor är statsskulden i dag?
I vilken valuta är den finska statsskulden?
Vad är skillnaden mellan nettoupplåning och bruttoupplåning?
Vad är skillnaden mellan budgetekonomins skuld, statsskuld och offentlig skuld?
Vem står Finland i skuld till?
Hur betalar staten räntorna när ägaren till statliga lån inte är känd?
Har Statskontoret planer på att ge ut obligationer med hög ränta riktade till medborgarna, vilket har varit fallet tidigare?
Har du en fråga som inte fanns på listan? Skicka den till oss genom funktionen “Hittade du det du sökte?” i vänstra kanten, eller genom att skicka e-post till adressen rahoitus(at)valtiokonttori.fi
Statsskulden är skuld som har ackumulerats under årtionden
När statens utgifter är större än intäkterna skuldsätts staten. Riksdagen beslutar om behovet och beloppet av upplåning i den årliga statsbudgeten. Statsskulden är alltså beloppet av de utgifter som överskridit intäkterna under årtionden och som ännu inte har täckts.
Statens upplåning möjliggör långsiktiga investeringar och ökar handlingsutrymmet för den statliga finanspolitiken i olika konjunkturlägen. Statsskulden återspeglar således riktlinjerna för statens finanspolitik och den ekonomiska utvecklingen. Statens skuldsättning påverkas också av externa chocker som drabbar ekonomin, såsom ekonomiska kriser.
Det är meningsfullt att ställa statsskulden i relation till nationalekonomin. Ett allmänt sätt är att ange statsskuldens andel i relation till landets bruttonationalprodukt. I slutet av 2022 var Finlands statsskuld 51,6 % av BNP.
Finska staten har tagit upp lån sedan 1800-talet
Genom dessa lån har staten finansierat till exempel investeringar i infrastruktur och skapat spelrum i finanspolitiken. Finlands skuldsättning har också påverkats av krig och ekonomiska kriser samt till exempel befolkningsutvecklingen.
I nedanstående tidsserie, som börjar 1980, urskiljs lågkonjunkturen på 1990-talet, början av finanskrisen (2009) samt coronakrisen (2020–21) som sådana tider då Finlands statsskuld har ökat snabbt.
Läs mer om den finska statliga upplåningens historia.
Det finns en ännu längre tidsserie om Finlands statsskuld och BNP som börjar år 1940 under rubriken Statistik.
Riksdagen beslutar om upplåning
Statens upplåning sker med riksdagens befullmäktigande. Finansministeriet har å sin sida befullmäktigat Statskontoret att genomföra statens upplåning i enlighet med riksdagens befullmäktigande.
Riksdagen beslutar om maximibeloppet för statens lång- och kortfristiga skuld. För närvarande får den nominella statsskulden uppgå till högst 170 miljarder euro, varav högst 29 miljarder euro får vara kortfristigt lån på mindre än 12 månader.
Riksdagen beslutar i den årliga statsbudgeten om ett nytt nettoupplåningsbelopp. Finansministeriet fastställer de strategiska riktlinjerna för statens skuldhantering. Statskontoret genomför skuldhanteringen enligt ministeriets anvisningar.
Varför tar staten skuld? Vad avses med statens upplåning?
Staten tar upp lån för att återbetala statsskulden som förfaller till betalning och täcka eventuella underskott i statsbudgeten, dvs. skillnaden mellan intäkter och utgifter.
Målet med upplåningen är att fylla statens finansieringsbehov kostnadseffektivt och på ett sätt som möjliggör finansiering i alla lägen. Dessutom ska man se till att påfrestningarna på statsfinanserna i form av räntor och förfallodagar fördelas jämnt och förutsägbart. Upplåningen genomförs med låg risknivå.
- Statens skuldhantering på 53 minuter: Teppo Koivisto och Mika Arola från Statskontoret gästade Yles program Mikä maksaa? i maj 2021. Lyssna på podcasten på Yle Arenan (på finska): Miten valtionvelkaa oikein hoidetaan?
Vad är det för nackdel med att staten skuldsätter sig?
Statens skuldsättning spelar roll eftersom staten måste betala räntekostnader för sin skuld. Till exempel tar staten innevarande år 2023 cirka 10 miljarder euro i tilläggsskuld som täckning för budgeten. Räntekostnaderna för statsskulden 2023 är uppskattningsvis 2,6 miljarder euro.
Statens skuldsättning handlar om statens förmåga att betala räntekostnader och slutligen om kreditvärdighet. Om staten inte sköter sin ekonomi på ett ansvarsfullt sätt, kommer finansiärerna i fortsättningen att vara försiktigare med att låna mer pengar, vilket innebär att skuldvillkoren blir sämre och skulden dyrare. Staten kan inte skuldsätta sig obegränsat utan att kostnaderna för skulden stiger eller tillgången på skulden försämras. Ju mer ansvarsfull statens upplåning är i förhållande till statens betalningsförmåga, desto mer sannolikt är det att upplåningen kan fortsätta till skäliga kostnader.
Hur stor är statsskulden nu?
Statskontoret publicerar statistik om statsskulden månatligen. Den senaste situationen om statsskuldens belopp hittar du under rubriken Statistik om statsskulden.
Om du vill kan du beställa ett e-postmeddelande om uppdateringar av statistiken om statsskulden.
I vilken/vilka valutor är den finska statsskulden?
Finlands hela statsskuld är i euro.
Staten tar inte valutakursrisk i sin upplåning, utan valutakursrisken elimineras genom derivatavtal. Efter åtgärderna är hela statsskulden i euro.
Vad är skillnaden mellan nettoupplåning och bruttoupplåning?
Statens nettoupplåning innebär hur mycket statsskulden förändras under ett års tid, dvs. hur mycket ny skuld staten tar eller hur mycket staten återbetalar. Nettoupplåningen är ett belopp i euro som representerar över-/underskottet i statsfinanserna, dvs. skillnaden mellan intäkterna och utgifterna – som kan ändras i tilläggsbudgetarna under året.
Utöver nettoupplåningen tar staten under året nya lån i stället för lån som förfaller till betalning och betalas. Statens bruttoupplåning är summan av dessa två fenomen – alltså förändringen av skuldbeloppet och skulden som förfaller till betalning under året.
Man talar om budgetekonomins skuld, statsskuld och offentlig skuld. Hur skiljer de sig från varandra?
Budgetekonomin är den del av statsfinanserna vars intäkter och utgifter ingår i statsbudgeten. Budgetekonomins skuld är statliga budgetekonomins skuld.
Statliga budgetekonomin bildas av riksdagen, republikens presidents kansli samt 12 ministerier tillsammans med underlydande ämbetsverk och inrättningar. Deras storleksklasser kan granskas i tjänsten tutkibudjettia.fi (på finska).
I statsfinanserna ingår förutom budgetekonomin även fonderna och affärsverken utanför statsbudgeten. Statsskulden är således budgetekonomins, fondernas och affärsverkens skuld.
Fonderna utanför statsbudgeten är elva till antalet och affärsverken två. De finns uppräknade här.
Offentlig skuld är ett ännu vidare begrepp. Den offentliga skulden är den offentliga sektorns skuld. Till den offentliga sektorn hör förutom staten även kommunerna, samkommunerna, landskapet Åland, de lagstadgade arbetspensionsbolagen och arbetspensionsanstalterna samt övriga socialskyddsfonder och arbetspensionsfonder. En detaljerad förteckning över den offentliga sektorn finns på Statistikcentralens webbplats under punkten Julkisyhteisöt (på finska)
Finlands statsskuld i förhållande till BNP var 51,6 % i slutet av 2022. Finlands offentliga skuld i förhållande till BNP var 71,7 % i slutet av 2022.*
* I juni 2022, Statistikcentralen ändrarade den metod som används för att behandla räntestödslånen för hyresbostäder och bostadsrättshus i nationalräkenskaperna och finansräkenskaperna. Metodändringen ökar de offentliga samfundens skuldkvot, dvs. skulden i förhållande till bruttonationalprodukten. Skuldkvoten år 2021 beräknad enligt den nya metoden är 5,9 procentenheter större än beräknad enligt den gamla metoden. Läs mer på Statistikcentralens webbsida.
Vem står Finland i skuld till?
Finska staten strävar efter att ha en geografiskt bred investerarbas i sin medelsanskaffning. Det är en del av hanteringen av den långsiktiga refinansieringsrisken.
Staten känner noggrant till hur orderboken för nya emitterade lån är sammanställd, men får inte information om förändringar i lånens ägare på eftermarknaden. Riktgivande information om var i världen Finland har skuld eller hur stor andel av statsskulden som innehas av inhemska investerare får man genom att granska fördelningen av investerare i orderböckerna för nya emitterade lån.
Typiska aktörer som investerar i statsskulden är banker, centralbanker, fonder, försäkrings- och pensionsbolag. Statens medelsanskaffning och masskuldebrevslån är riktade till institutionella investerare. För närvarande ger inte staten ut produkter som är avsedda direkt för icke-professionella investerare. Många fonder som är öppna för icke-professionella investerare investerar dock också i statliga lån.
Läs mer i vårt blogginlägg som publicerades 2021:
Suomen valtionvelka on pitkälti kansainvälisten sijoittajien salkussa (på finska)
Läs även detta blogginlägg som publicerades 2015:
Kuka lainaa Suomen valtiolle? (på finska)
Hur betalar staten räntorna på lånen när ägaren till statliga lån inte är känd?
Statskontoret betalar det kapital eller den kupongränta som förfaller till betalning till den värdepapperscentral via vilken emissionen har gjorts. Värdepapperscentralen fördelar beloppet på basis av sin bokföring till kontoförvaltare, det vill säga till exempel till sådana banker vars kunder äger värdepappren i fråga. Slutligen ser kontoförvaltare till att pengarna hamnar på investerarens konto.
Värdepapperscentralens uppgifter om innehavarna av masskuldebrev kallas borgenärsförteckning. Till skillnad från aktieboken över aktieägare är borgenärsförteckningen inte en offentlig uppgift och gäldenären har alltså inte tillgång till uppgifterna i denna förteckning.
Nu när räntorna har stigit, kan inte staten låna av sina egna medborgare? Har Statskontoret planer på obligationer med hög ränta riktade till medborgarna, vilket har varit fallet tidigare?
Statskontoret har faktiskt förr emitterat i obligationslån med hög ränta som var riktade till privatpersoner. Den sista utgivningen skedde i början av 2010-talet.
Sedermera har man slopat denna låneform, delvis på grund av den svaga efterfrågan till följd av låga räntor, men särskilt för att lån i små poster är ineffektiv medelsanskaffning för staten. Statskontoret har till uppgift att täcka statens finansieringsbehov så kostnadseffektivt som möjligt (med beaktande av riskerna) och den referenslånebaserade medelsanskaffningen på grossistmarknaden gör det möjligt att skaffa medel på många miljarder på en gång. Inga obligationer med hög ränta planeras för närvarande.