Statens upplåning används för att återbetala förfallande lån i statsskulden och täcka eventuella underskott i statsbudgeten. Målet med upplåningen är att fylla statens finansieringsbehov kostnadseffektivt och på ett sätt som möjliggör finansiering i alla förhållanden. Dessutom ska man se till att den belastning som statsskuldens räntor och förfallodagar innebär för statsfinanserna fördelas jämnt och förutsägbart. Upplåningen genomförs med god riskhantering och låg risknivå.
Statens upplåning sker främst i euro. Vid utgivning av lån i andra valutor gör Statskontoret alltid en valutasäkring. Efter säkringsåtgärderna är hela statsskulden i euro.
Upplåningsbehov för statens budgetekonomi 2026
| Instrument | Uttag (mn euro) |
|---|---|
| Referenslån | 25 300 |
| Övriga långfristiga obligationer | 2 000 |
| Skuldförbindelser | 17 193 |
| Totalt | 44 493 |
| Amorteringar | 31 142 |
| Nettoupplåning | 13 351 |
Statens nettoupplåning 2026
Siffrorna i tabellen visar statens budgetekonomis budgeterad upplåning 2026.
| Statens budget 2026 (mn euro) 19.12.2025 | Första tilläggsbudgetförslaget (mn euro) 5.2.2026 |
Andra tilläggsbudjetförslaget (mn euro) 3.6.2026 | |
| Nettoupplåning till nominellt värde | 9 372 | 10 762 | 11 051 |
| Posterna för skuldhantering | |||
| Emissionsförluster (netto) | 0 | 0 | 0 |
| Kapitalförluster (netto) | 0 | 0 | 0 |
| Nettoupplåning (inkl. posterna för skuldhantering) | 9 372 | 10 762 | 11 051 |
År 2026 är statens budgetekonomiska upplåningsbehov (den övre tabellen) 2,3 miljarder euro större än det nettoupplåningsbehov som beräknas utifrån budgetens inkomster och utgifter (den nedre tabellen). Skillnaden beror på en engångsöverföring av statens bostadsfonds (VAR) kassamedel till budgeten. Överföringen minskar inte statens upplåningsbehov eftersom det rör sig om en bokföringstransaktion.